Höst. Det är någon speciellt med den här årstiden. Att frysa om fingrarna, få håret förstört av blåsten, alltid ha stickade tröjor, dricka varmt te i soffan, titta ut genom fönstret och se grått, spela spel med familjen till småtimmarna och äta kvällsfika, se hur solbrännan från sommaren försvinner, ägna en kväll åt att måla, ta kokheta bad för att tina upp kroppen, känna att alla låtar man lyssnar på stämmer in, titta på Allen filmer, ha för stora sockor på fötterna, bli omkramad av han jag älskar framför en öppen brasa och somna till ljudet av regn.
Jag älskar hösten och tycker om den melankoliska mysighet som den medför.
Höst i London detta år, annorlunda på flera sätt. Lättare att känna sig nedstämd förra året när jag var överöst med plugg och var långt ifrån min love. Nu är jag här hos honom och varje kväll är mysig. London är en fortfarande outforskad stad med nya människor och platser att upptäcka. Nya äventyr.
Här är låtar jag lyssnar på nu, som jag har lyssnat på i flera år och aldrig kommer sluta älska.
Låtar som nästan är en del av mig. Autumn - Paulo Nutini, Into My Arms - Nick Cave & The Bad Seeds, 9 Crimes - Damian Rice, Fistful of Love - Anthony & The Johnsons, Gravity - John Mayer, Fix You - Coldplay
