känns som att varje dag är en liten upprepning av nästa. iväg till skolan, simning, plugga med mia-lie och en massa kaffe, hem till middag, prata med älskling, somna efter midnatt och så om igen. låter inte så kul, men jag har hört att man faktiskt mår som bäst på vardagen med alla rutiner. och jag trivs ju i min vardag, även fast jag helst skulle ha min pojkvän närmre...
